EsthGr 3

Tillägg tlll Ester 4,17: Mardokeus' bön om förskoning för sitt folk.

1Och Mardokeus bad till Herren, i det att han tänkte på alla Herrens gärningar; 2han sade:

»Herre, Herre, du konung som råder över alla, eftersom ju hela världen lyder under din makt och ingen finnes, som kan motsätta sig dig, när du vill frälsa Israel! 3Du har ju skapat himmel och jord och allt underbart som finnes på jorden, 4och du är herre över alla, och ingen finnes, som kan göra motstånd mot dig, som är Herren. 5Du känner allt; du vet, Herre, att det icke är av förhävelse eller övermod eller månhet om egen ära som jag har vägrat att falla ned för den övermodige Haman, 6ty jag skulle gärna kyssa hans fotsulor, om jag därmed kunde rädda Israel. 7Nej, jag har handlat så för att icke sätta en människas ära över Guds ära. Jag vill icke falla ned för någon annan än för dig, min Herre; och det är icke av övermod som jag handlar så. 8Och nu, Herre, vår konung, du Abrahams Gud, skona ditt folk; ty våra fiender hava vänt sina blickar mot oss i avsikt att fördärva oss, och de hava fattats av begär att tillintetgöra din urgamla arvedel. 9Försmå icke din arvedel, den som du förlossade åt dig ur Egyptens land. 10Hör min bön, och misskunda dig över din arvslott, och vänd vår sorg i festglädje, så att vi få leva och lovsjunga ditt namn, o Herre; och låt icke deras mun förstummas, vilka prisa dig.»

11Och hela Israel ropade med all makt; ty de sågo döden för sina ögon.

^{a b c d}