Sir 27

Köpenskapens faror. Rätta sättet att pröva människor. Följden av att röja hemligheter. Det onda går igen.

26,29 En köpman kommer svårligen undan försyndelser,

och en krämare går icke fri ifrån synd. 1För penningars skull hava många syndat,

och den som far efter mycket vänder blicken från rätta hållet. 2Såsom en plugg tränger in i fogen mellan stenar,

så skjuter synden sig in mellan säljaren och köparen. 3Den som icke med allvar håller fast vid Herrens fruktan,

hans hus bliver med hast omstörtat.

4När ett såll skakas, stannar orenligheten kvar;

likaså stannar smutsen hos människan kvar i hennes tankar. 5Såsom lerkärl prövas i ugnen,

så lär man känna en människa genom hennes tänkesätt.

6Frukten röjer trädets skötsel,

likaså tänkandet en människas sinnelag. 7Prisa ingen, förrän du har hört hans tankar,

ty på det sättet lär man känna människor.

8Om du far efter rättfärdigheten, så skall du vinna den

och ikläda dig den såsom en praktskrud. 9Fåglarna slå ned bland sina likar,

och sanningen vänder åter till dem som öva den. 10Såsom lejonet lurar på sitt byte,

så lurar synden på dem som göra vad orätt är.

11Vad den gudfruktige talar är alltid vishet,

men den oförnuftige skiftar såsom månen. 12Var sparsam med tiden, när du är bland oförståndiga människor,

men dröj länge kvar bland de eftertänksamma. 13Dårars tal är en styggelse,

och deras skratt är en syndig utsvävning. 14Storsvärjarens tal kommer håren att resa sig,

och när sådana kiva, måste man stoppa till öronen. 15Kiv mellan övermodiga vållar blodsutgjutelse,

och deras otidigheter äro leda att höra.

16Den som röjer hemligheter förlorar allt förtroende;

han finner aldrig en hjärtevän. 17Älska din vän, och visa dig trofast mot honom;

men har du röjt hans hemligheter, så löp ej vidare efter honom. 18Ty såsom man dödar sin fiende,

så har du dödat vänskapen mellan dig och din broder. 19Och såsom man släpper en fågel ur handen,

så har du låtit din broder fara och kan ej mer infånga honom. 20Skynda icke efter honom, ty han är redan långt borta;

han har kommit undan likasom hinden ur snaran. 21Ty ett sår kan man förbinda,

och efter smädelse är förlikning möjlig,

men för den som har röjt hemligheter finnes ej något hopp.

22Den som blinkar med ögonen, han stämplar ont,

och ingen kan fria sig för honom. 23I din närvaro är han söt i munnen

och kan icke nog beundra vad du säger,

men efteråt ändrar han sitt språk

och gör så, att man stöter sig på dina ord. 24Mycket hatar jag, men intet så mycket som en sådan;

också Herren hatar en dylik människa.

25Den som kastar en sten i höjden, han träffar sitt eget huvud,

och ett försåtligt hugg sårar åt olika håll. 26Den som gräver en grop, han faller själv däri,

och den som lägger ut en snara, han fångas själv i den.

27Om någon gör något ont, så faller det tillbaka på honom själv,

men han förstår icke varifrån det kommer. 28De övermodiga håna och smäda,

men straffet lurar såsom ett lejon på dem. 29De som glädjas över de frommas fall, de skola fångas i snaran,

och grämelse skall förtära dem, förrän de dö.

^{a b c d e f g h i}