c 3. Sir 27,17
g 11. Tob 4,8; Sir 17,22; Matt 6,19.19,21; 12; Ps 41,2; Dan 4,24; Tob 4,10; Sir 3,30; Luk 16,9; Apg 10,4; 15.Ords 20,16
h 18. Ords 11,15; 21; Sir 39,26
i 22. Ps 37,16; 1 Tim 6,6
Sir 29
Lån och borgen. Den kringvandrande främlingens bittra lott.
1Den som vill öva barmhärtighet, han lånar åt sin nästa; och den som stöder honom med sin hand håller buden. 2Låna åt din nästa, när han är i nöd; och betala igen åt din nästa på utsatt tid. 3Stå fast vid ditt ord, och visa dig trofast mot honom, så skall du städse få vad du behöver. 4Mången anser ett lån för ett fynd och bereder så den förtret, som hjälpte honom. 5Till dess han får det, kysser han sin nästas hand och talar i ödmjuk ton om hans penningar. Men när tiden att betala är inne, då gör han uppskov och betalar med jämrande ord och skyller på dåliga tider. 6Kan han betala, får den andre med knapp nöd hälften igen och måste räkna till och med det såsom ett fynd. Kan han det icke, har han berövat den andre hans penningar, och denne har oförskyllt fått sig en fiende i honom. Förbannelser och skymford giver han i betalning, och i stället för med ära betalar han med vanheder. 7För sådan ondskas skull draga sig många undan; de frukta för att oförskyllt bliva berövade vad de äga. 8Men gäller det en betryckt, så hav tålamod med honom, och låt honom icke vänta på din välgärning. 9Tag dig an den fattige för budordets skull, och låt honom icke i sin fattigdom gå tomhänt bort. 10Förlora hellre ditt silver på en broder och en vän, än du låter det rosta bort under stenen. 11Samla din skatt efter den Högstes bud, så skall den gagna dig mer än guld. 12Slut in välgörenhet i dina förrådskamrar, så skall den rädda dig ur all ofärd. 13Bättre än en stark sköld och än ett fast spjut skall den strida för dig mot ovännen. 14Den som är god går i borgen för sin nästa, men den som har mist all skam lämnar honom utan hjälp. 15Förgät icke en borgensmans välgärningar; han har ju givit sig själv för dig. 16Syndaren föröder sin borgensmans egendom, 17och den som är otacksam i sitt sinne lämnar sin räddare i sticket. 18Borgen har störtat många i fördärvet, som levde i välmåga, och vräkt dem omkring såsom vågen i havet. Mäktiga män har den drivit från hus och hem, så att de hava måst irra omkring bland främmande folk. 19Syndaren råkar i borgensförbindelser, och den som far efter vinning, han råkar inför domstol. 20Tag dig an din nästa, allt efter vad du förmår, men var på din vakt, så att du ej själv råkar illa ut. 21Det viktigaste för livet är mat och dryck och kläder och hus till att skyla nakenheten. 22Bättre är den fattiges liv under eget brädskjul än läckra rätter i främmande hus. 23Har du litet eller mycket, låt dig nöja därmed; så skall du slippa att höra dig skymfas för din härkomsts skull. 24Det är ett uselt liv att gå från hus till hus; och där man lever såsom främling, får man ej öppna sin mun. 25Utan tack får du bjuda på mat. och dryck, och därtill får du höra sårande ord: 26»Träd hitfram, främling, red till bordet, och om du har något, så giv mig att äta.» 27»Gå din väg, främling, och giv rum för förnämt folk. Min frände har kommit på besök; här måste övas gästvänskap.» 28Tungt är sådant för en man med förstånd: bannor för härkomsts skull och hårda ord av borgenärer. a b c d e f g h i j
Copyright information for
Swe1917