Sir 30

d 12. Sir 7,23; 19.5 Mos 4,28; Psll 5,5

e 21. Sir 38,18

Barnuppfostran. Hälsan den största rikedomen. Glädjens nytta, sorgens skadlighet.

1 Den som älskar sin son, han spar icke på riset,

på det att han till slut må få glädje av honom. 2 Den som håller sin son i tukt, han får gagn av honom,

och bland sina bekanta skall han få berömma sig av honom. 3 Den som undervisar sin son kommer att väcka avund hos sin fiende,

och inför sina vänner får han fröjda sig över honom. 4 När en sådan fader har gått hädan, är det såsom vore han ej död,

ty han har lämnat efter sig en som är honom lik. 5 Medan han levde, såg han honom och gladdes;

och när han gick hädan, kände han ingen bedrövelse. 6 För sina fiender har han lämnat efter sig en hämnare

och åt sina vänner en som återgäldar välgärningar. 7 Den som klemar med sin son plåstrar om hans skråmor,

och så snart han höres gråta, fylles han av ängslan. 8 En häst som icke tämjes bliver bångstyrig,

och en son som ej hålles efter bliver självsvåldig. 9 Kela med din son, och han skall bliva en skräck för dig;

lek tillsammans med honom, och han skall göra dig sorg. 10 Glamma ej med honom, på det att du icke sedan må bedrövas med honom

och på sistone få »ömma tänder» för hans skull. 11 Låt honom ej få sin vilja fram, medan han är ung,

och överse icke med hans fel. 12 Böj hans nacke, medan han är ung,

och gör hans länder mjuka, medan han är liten.

Han kunde annars bliva styvsint och visa dig olydnad,

och så kunde du få komma att utstå hjärtekval. 13 Tukta din son, och håll honom till arbete,

för att han ej i sin vanartighet må begå något anstötligt.

14 Bättre vara fattig, men frisk och stark,

än vara rik, men plågad av sjukdom. 15 Hälsa och välbefinnande är bättre än allt guld i världen,

och en stark kropp är bättre än omätlig rikedom. 16 Ingen större rikedom finnes än kroppens hälsa,

och ingen glädje övergår hjärtats glädje. 17 Bättre är att dö än att leva ett kvalfyllt liv,

bättre är den eviga ron än långvarig sjukdom. 18 Läckerheter, uppdukade inför den som ej kan öppna munnen,

äro såsom maträtter, framsatta vid en grav. 19 Vad nytta har en avgudabild av offret?

Den kan ju varken äta eller känna lukt.

Så är det ock med den som bliver hemsökt av Herren: 20 han ser på maten och suckar,

lik den snöpte som omfamnar en jungfru och suckar.

21 Överlämna dig icke åt sorgen,

och plåga ej dig själv med ditt grubbel. 22 Glädje i hjärtat är liv för en människa,

och fröjd förökar en mans dagar. 23 Gör dig inga betänkligheter, utan uppmuntra ditt hjärta;

och håll sorgen långt borta ifrån dig.

Ty sorgen har dödat många,

och den har ingen nytta med sig. 24 Avund och vrede förkorta livet,

och bekymmer gör gammal i förtid. 25 Den som är frikostig och fägnar sig åt läckra rätter,

han sörjer ock för att mat icke skall fattas honom.

^a ^b ^c ^d ^e ^f ^g ^h