Sir 40

a 1. Job 1,21.7,1. 14,1; Ps 90,10; Pred 2,23; Vish 2,1; 7,6

b 2. Hebr 2,15

c 5. Job 4,13 f.7,13

d 9. Sir 39,29.10.1 Mos 6,13

e 11. 1 Mos 3,19; Job 10,9; Pred 1,7.12,7; Sir 41,10

f 12. Sir 5,8

g 15. Vish 4,3; Sir 23,25; 18.1 Tim 6,6

h 19. Ords 31,10

i 20. Ps 104,15; Vish 7,10; Sir 31,28; 21; Ordsl 2,25

j 23. Sir 36,27

k 24. Sir 29,12

Människolivets elände. Ovaraktigheten av de ogudaktigas egendom. Gudsfruktan förmer än allt annat. Tiggarliv värre än döden.

1 Stor möda är beredd för alla människor,

och ett tungt ok vilar på Adams barn.

Från den dag då de utgå ur sin moders liv,

intill den dag då de vända åter till allas moder: 2 tunga tankar och hjärteoro,

framtidsomsorg, dödens dag. 3 Från den som tronar i härlighet

till den som sitter djupt nere i stoft och aska, 4 från den som bär purpur och krona

till den som är höljd i grovt säcktyg: 5 vrede och avund, oro och bävan,

fruktan för döden, agg och kiv.

Till och med när man vilar på sitt läger,

förvirrar sömnen om natten ens tankar. 6 Man njuter liten eller ingen vila;

sedan är det i drömmen, såsom när man står på vakt.

Ja, man skrämmes genom sin själs syner,

lik en som är stadd på flykt ur en strid. 7 Just när det gäller ens räddning, vaknar man upp och förundrar sig över att ingen fara var på färde. 8 Bland allt levande, från människan till boskapen - och över syndarna i ytterligare sjufalt mått - 9 råda pest och blodsutgjutelse, strid och svärd,

olyckor och hungersnöd, förödelse och plåga. 10 För de orättfärdiga är allt sådant berett;

för deras skull kom ju ock den stora floden. 11 Allt som är av jord vänder åter till jorden,

och allt som är vatten flyter tillbaka till havet.

12 Mutor och orättfånget gods bliva alltid om intet,

men redlighet består evinnerligen. 13 De orättfärdigas skatter äro såsom en vinterbäck, som torkar ut,

och såsom ett starkt tordön, vars dunder dör bort, när regnet kommer. 14 Den redlige gläder sig över att upplåta sin hand,

men lagöverträdarna tyna bort och bliva till intet. 15 De ogudaktigas avkomlingar skjuta icke grenar i mängd,

och orena rotskott växa på kala klippan.

De likna vassen vid var vattensamling och vid var flodbrädd,

vilken ryckes bort före allt annat gräs. 17 Men godhet är lik en välsignad lustgård,

och barmhärtighet förbliver evinnerligen.

18 Ljuvt är livet för den förnöjsamme och arbetsamme,

men den som finner en skatt, han är förmer än båda. 19 Att få barn och att bygga en stad, det giver namnet bestånd,

men en hustru utan tadel aktas förmer än båda. 20 Vin och musik fröjda hjärtat,

men kärlek till visheten är förmer än båda. 21 Flöjt och psaltare frambringa ljuva toner,

men en mild tunga är förmer än båda.

22 Behag och skönhet äro en lust för ögat,

men åkerfältets grönska är det mer än båda. 23 En vän och en kamrat infinna sig i rätta stunden,

men hustrun vid mannens sida är förmer än båda. 24 En broder och en hjälpare infinna sig i nödens stund,

men barmhärtigheten är en frälsare som är förmer än båda. 25 Guld och silver göra foten stadig,

men rådklokhet är i anseende förmer än båda. 26 Rikedom och styrka höja modet,

men Herrens fruktan är förmer än båda.

Där Herrens fruktan finnes, fattas intet,

ja, där den finnes, behöver man icke söka hjälp. 27 Herrens fruktan är såsom en välsignad lustgård,

och han har omgivit den med en oförliknelig härlighet.

28 Min son, akta dig för att leva ett tiggarliv;

ty bättre är att dö än att tigga. 29 Den som ser efter en annans bord,

hans leverne är icke att räkna såsom liv.

Han besmittar sin själ med den andres rätter,

men den som är förståndig och väluppfostrad, han tager sig till vara. 30 I den skamlöses mun ljuder tiggarbönen söt,

men i hans inre brinner en eld.

^a ^b ^c ^d ^e ^f ^g ^h ⁱ ^j ^k