Sir 46

h 9. Jos 14,10; 1 Mack 2,56

i 11. Dom 2,16

j 12. Sir 49,10

k 13. 1 Sam 10,1.16,13; 15.1 Sam 3,19

l 16. 1 Sam 7,7.17.1 Sam 12,18

m 19. 1 Sam 12,3.20.1 Sam 28,16

Fortsättning av fädernas lov: Josua, Kaleb, domarna, Samuel.

1 En hjälte i strid var Josua, Nuns son,

Moses’ efterföljare såsom profet,

han som, enligt vad hans namn utsäger , ^{▼▼Jfr hebr. jeschua, som betyder frälsning.}

blev stor såsom frälsare för Herrens utvalda.

Ja, han utkrävde hämnd på de fiender som reste sig upp,

för att så förhjälpa Israel till sin besittning. 2 Huru härlig tedde han sig icke, när han lyfte sin hand

och sträckte ut sitt svärd mot städerna! 3 Vem före honom stod stark såsom han?

Ja, Herrens krig förde han. 4 Var det icke genom honom som solen gick tillbaka,

så att en dag blev så lång som två? 5 Han åkallade den högste härskaren,

när fienderna trängde honom på alla sidor.

Och den store Herren bönhörde honom

genom att sända tunga, väldiga hagelstenar. 6 Han slungade dem mot det fientliga folket

och förgjorde motståndarna på sluttningen.

Så skulle hedningarna få pröva på hans vapen

och förnimma att han inför Herrens ansikte förde sin strid;

också efterföljde han ju den Allsmäktige. 7 Redan i Moses’ tid bevisade han sin fromhet,

han och Kaleb, Jefonnes son,

i det att de sökte stå menigheten emot

och hindra folket ifrån synd

och tysta ned dess onda knorrande. 8 Och så blevo dessa två allena räddade

bland skaran av de sex hundra tusen,

till att föra folket in i dess arvedel,

in i det land som flöt av mjölk och honung.

9 Och Herren förlänade Kaleb kraft;

ja, ända till hans ålderdom förblev den hos honom,

så att han kunde draga upp till Bergsbygden.

Och jämväl hans efterkommande fingo en besittning, 10 för att alla Israels barn skulle få se

att det är gott att efterfölja Herren.

11 Domarna, envar med sitt namn,

så många av dem, som ej trolöst avföllo i sina hjärtan,

och så många som icke vände sig bort ifrån Herren -

deras minne vare välsignat! 12 Deras ben skjute skott ur deras gravar,

och må deras namn gå i arv på deras söner.

13 Älskad av sin Herre var Samuel,

en Herrens profet, som grundade konungadömet

och smorde furstar över hans folk. 14 Efter Herrens lag dömde han menigheten;

och Herren såg till Jakob. 15 I följd av sin trohet blev han prövad tillförlitlig såsom profet,

och på grund av sina ord blev han befunnen sannfärdig såsom siare. 16 Och han åkallade Herren, den Allsmäktige,

när hans fiender trängde honom på alla sidor;

han frambar därvid ett dilamm såsom offer. 17 Och Herren dundrade från himmelen,

han lät sin röst höras med starkt dån. 18 Och han slog i grund tyriernas hövdingar

och filistéernas alla furstar. 19 Och förrän han somnade in i den eviga sömnen,

betygade han inför Herren och hans smorde: »Intet, icke så mycket som ett par skor,

har jag tagit från någon människa.»

Det fanns ej heller någon som kunde anklaga honom. 20 Jämväl sedan han hade avsomnät, profeterade han

och förutsade för konungen hans död.

Och han lät sin röst höras ur jordens djup för att genom sitt profetiska ord utplåna folkets orättfärdighet.

^b ^c ^d ^e ^f ^g ^h ⁱ ^j ^k ^l ^m