Sir 5

Varning för säkerhet i förlitan på jordisk egendom. Den tvetungade syndaren. Tungans rätta bruk.

4,31 Låt icke din hand vara uträckt till att taga emot,

men tillsluten, när du skall giva igen. 1Förlita dig ej på dina ägodelar,

och säg icke: »Jag har nog.» 2Låt icke din åtrå och din kraft leda dig,

så att du vandrar efter ditt hjärtas begärelser; 3och säg icke: »Vem kan befalla över mig?»

Ty Herren skall förvisso straffa dig. 4Säg icke: »Väl har jag syndat, men vad ont har hänt mig?»

Ty Herren är långmodig. 5Gör dig icke säker om förlåtelse,

så att du hopar synd på synd. 6Och säg icke: »Hans misskundsamhet är stor,

mina många synder skall han förlåta.»

Ty barmhärtighet finnes hos honom, men också vrede,

och över syndarna vilar hans förtörnelse. 7Dröj icke med att omvända dig till Herren,

och skjut ej upp det dag efter dag.

Ty plötsligt skall Herrens vrede bryta ut,

och i straffdomens stund skall du förgås. 8Förlita dig icke på orättfångna ägodelar,

ty de skola ej gagna dig på hemsökelsens dag.

9Kasta icke säd vid vilken vind som helst,

och gå ej på vilken stig som helst;

så gör den tvetungade syndaren. 10Var fast i din övertygelse,

och ett vare ditt tal.

11Var snar till att höra,

men giv ditt svar med betänksamhet. 12Förstår du saken, svara då din nästa;

varom icke, så lägg handen på munnen, 13Ära eller vanheder kan ligga i en människas tal,

och tungan kan bringa henne på fall. 14Akta dig för att få heta örontasslare,

och lägg icke försåt med din tunga.

Ty tjuven drager över sig skam,

och den tvetungade en hård dom. 15Varken i stort eller i smått må du fela,

^{a , b , c , d , e , f , g , h}