Tob 1

i 14. Tob 4,20.9,2

Tobits släkt och hans fromhet. Hans levnadsöden i landsflykten på Enemessars (Salmanassars) och Sennakerims (Sanheribs) tid.

1 Detta är berättelsen om Tobit, son till Tobiel, son till Hananiel, son till Aduel, son till Gabael, av Asiels släkt, av Neftalims stam. 2 Denne blev i den assyriske konungen Enemessars tid bortförd såsom fånge ifrån Tisbe, som ligger söder om Kydios i Neftalim, i Galileen, ovanför Aser.

3 Jag, Tobit, vandrade på

sanningens vägar och i rättfärdighet i alla mina livsdagar. Och jag utdelade rikligen allmosor åt mina fränder och åt övriga landsmän som tillsammans med mig hade måst utvandra till i Nineve i Assyrien. 4 I min ungdom, när jag ännu var kvar i min hembygd i Israels land, hade min stamfader Neftalims stam i sin helhet avfallit från Guds hus i Jerusalem, den stad som hade blivit utvald bland alla Israels stammar, för att alla stammarna skulle offra där; där hade ock templet, den Högstes boning, blivit invigt till en helgedom och blivit uppbyggt för evig tid, 5 Och alla de stammar som hade tagit del i avfallet offrade åt Baals-kalven; så gjorde ock min stamfader Neftalims hus. 6 Jag allena begav mig ofta till Jerusalem vid högtiderna, såsom det är föreskrivet för hela Israel genom en evärdlig stadga, och förde därvid med mig förstlingen och tionden av grödan och förstlingen av fårens ull 7 och gav alltsammans åt Arons söner, prästerna, för altarets behov. Och den första tionden av grödan gav jag åt Levi söner, som göra tjänst i Jerusalem. Men den andra tionden försålde jag och begav mig så till Jerusalem och använde den där, år efter år. 8 Och den tredje tionden gav jag åt dem som den tillkommer, såsom Debora, min farmoder, hade bjudit mig; min fader hade nämligen lämnat mig efter sig såsom föräldralöst barn.

9 Sedan jag hade blivit man, tog jag till hustru Hanna, som tillhörde vår egen släkt; och jag födde med henne Tobias.

10 Då vi nu hade blivit bortförda såsom fångar till Nineve, åto alla mina fränder och landsmän av hedningarnas mat. 11 Men jag tog mig till vara för att äta därav; 12 ty jag tänkte på Gud av allt mitt hjärta. 13 Och den Högste lät Enemessar finna mig fager och skön till utseendet. Och jag innehade uppdraget att göra inköp åt honom. 14 Under en av mina resor till Medien lämnade jag en gång tio talenter silver i förvar hos Gabael, som var broder till Gabrias, i Rages i Medien.

15 Och när Enemessar dog, blev hans son Sennakerim konung efter honom. Under hans regering voro vägarna osäkra, så att jag icke vidare kunde göra någon resa till Medien. 16 Men redan i Enemessars tid plägade jag rikligen utdela allmosor åt mina bröder; 17 mitt bröd gav jag åt dem som hungrade och mina kläder åt dem som voro nakna. Och om jag fick se någon död landsman ligga utkastad bakom Nineves stadsmur, så begrov jag honom. 18 Och alla dem som konung Sennakerim lät döda, sedan han såsom flykting hade kommit tillbaka från Judeen, begrov jag i smyg; han lät nämligen i sin vrede döda många. När sedan konungen lät söka efter de döda kropparna, kunde man icke finna dem. 19 Men en av invånarna i Nineve gick åstad och berättade för konungen att det var jag som begrov dem, fastän ingen visste det. Då jag nu fick veta att man sökte efter mig för att döda mig, blev jag förskräckt och begav mig bort. 20 Och alla mina ägodelar blevo plundrade; intet lämnades kvar åt mig utom min hustru Hanna och min son Tobias.

21 Men femtio dagar hade icke gått till ända, förrän konungen blev dödad av sina båda söner. De flydde därefter till Ararats berg. Och hans son Sakerdon blev konung efter honom. Denne satte Akiakar, som var son till min broder Hanael, till att förestå sitt rikes hela penningväsen och hela dess förvaltning. 22 Och Akiakar inlade förbön för mig, så att jag fick komma tillbaka till Nineve. Akiakar var nu munskänk och sigillbevarare, riksförvaltare och skattmästare; ja, Sakerdon hade gjort honom till sin närmaste man. Och han var min brorson.

^a ^b ^c ^d ^e ^f ^g ^h ⁱ ^j ^k ^l ^m