Wis 14

a 3. 2 Mos 14,21; Jes 43,16

b 4. Jes 43,2

c 6. 1 Mos 6,4.7,1; Bar 3,26.8.5 Mos 27,15; Ps 115,8.135,18; 9.Hos 9,10

d 11. Jes 46,1; Jer 10,15

e 16. Dan 3,5

f 21. Jes 42,8; 22.Jer 6,14; Rom 1,28

g 23. Vish 12,5

h 24. Hos 4,2

i 25. Jer 7,8; Gal 5,19

j 27. 2 Mos 23,13; 5 Mos 12,3; Ps 16,4; Hos 2,17

Fortsättning av det föregående. Bilddyrkans ursprung och fördärvliga följder.

1 När åter någon bereder sig till en sjöresa och ärnar färdas genom de vilda vågorna, då anropar han ett trästycke som är bräckligare än skeppet som bär honom. 2 Ty skeppet har förvärvsbegäret tänkt ut, och den konstskickliga visheten har timrat det. 3 Men det är din försyn, o Fader, som styr dess färd. Du beredde ju en väg jämväl i havet och en säker stig bland vågorna, 4 för att visa att du förmår frälsa ur all fara, så att man kan våga gå ombord, om man ock är utan insikt i konsten att segla. 5 Och du vill att din vishets verk icke skola bliva utan verkan. Därför anförtro ock människorna sina liv åt några obetydliga plankor och komma i en bräcklig farkost välbehållna fram genom havets svall. 6 Så var det ock i forntiden, då de övermodiga jättarna förgingos: han som var världens hopp undkom i en bräcklig farkost och lämnade så kvar åt världen fröet till en ny släkt, i det att din hand styrde hans färd. 7 Ja, välsignat är det trä genom vilket sådant sker, som är rättfärdigt. 8 Men träbelätet är förbannat, både det och han som har gjort det: denne, därför att han har förfärdigat det, och det förra, därför att det, fastän ett förgängligt ting, har fått namn av gud. 9 Ty den ogudaktige och hans ogudaktiga verk äro båda lika förhatliga för Gud. 10 Också skall verket bliva straffat tillsammans med den som har förfärdigat det. 11 Fördenskull skall en hemsökelse komma jämväl över hedningarnas avgudabilder, därför att de, fastän de tillhöra Guds skapelse, hava blivit till en styggelse och till en snara för människornas själar och till ett giller för de oförståndigas fötter. 12 Ty tanken på att göra bilder är begynnelsen till trolöst avfall, och att uppfinna sådana är ett fördärv för levernet. 13 De funnos nämligen icke av begynnelsen, och de skola ej heller för beständigt finnas till. 14 Det är ju genom människors tomma inbillning som de hava kommit in i världen; därför är ock ett brått slut bestämt för dem.

15 Ty kvald av en alltför tidig sorg, lät en fader göra en bild av sin så hastigt bortryckte son, och begynte sedan att nu såsom gud ära den som nyss var allenast en död människa, och instiftade för dem som lydde under honom hemliga ceremonier och gudstjänstbruk. 16 Därefter befäste sig med tiden en sådan gudlös sed och blev iakttagen såsom en lag.

Jämväl i följd av härskares påbud dyrkades bildstoder. 17 Då människorna nämligen icke kunde hylla dem ansikte mot ansikte, därför att de bodde långt i fjärran, läto de avbilda dens ansikte, som var så långt borta, och göra en synlig bild av konungen som de ville hylla, för att genom sitt nit smickra den frånvarande, som om han hade varit närvarande. 18 Och till en ännu ivrigare dyrkan drevos de genom konstnärens ärelystnad, och det till och med sådana som icke kände den som bilden föreställde. 19 Ty då konstnären till äventyrs ville vara härskaren till behag, ansträngde han sig att genom sin konst åstadkomma en förskönad likhet; och så begynte mängden, 20 som fängslades genom konstverkets skönhet, att nu se ett föremål för tillbedjan i honom som man kort förut hade ärat såsom människa. 21 Och detta blev en snara för levernet, ty under olyckans eller härskarviljans tvingande makt kommo människor så att tillägga stock och sten det namn som tillhör en enda och ingen annan.

22 Men det var icke nog med att de foro vilse i fråga om Guds kunskap, utan än mer: fastän okunnigheten gör deras liv till en oavlåtlig strid, säga de mitt under i sitt elände att allt står väl till. 23 Ty under det att de fira offerfester vid vilka de dräpa barn eller utföra hemliga ceremonier, utan vittnen, eller vilda upptåg med sällsamma bruk, 24 akta de icke längre andras liv eller äktenskap heliga, utan den ene undanröjer den andre genom försåt eller tillskyndar honom lidande genom att förföra hans maka. 25 Överallt råder om vartannat blodsutgjutelse och dråp, stöld och svek, sedefördärv, trolöshet, osäkerhet, falsk edgång, förföljelse av rättrådiga människor, 26 glömska av välgärningar, själars besmittelse, onaturligt umgänge, äktenskaplig oordning, otukt och utsvävningar. 27 Ja, dyrkan av dessa avgudabilder, som icke äro värda att nämnas vid namn, är begynnelsen och orsaken till allt ont, så ock fulländningen därav. 28 Ty antingen giva de sig hän åt vilt festrus, eller spå de lögn, eller leva de orättrådigt, eller svärja de lättsinnigt falska eder. 29 Eftersom de förlita sig på livlösa bilder, vänta de sig ju icke att få lida något ont, när de hava svurit falskt. 30 Dock skall rättvisan förfölja dem för bådadera: både för att de hava tänkt vrångt om Gud genom att hålla sig till avgudabilder, och för att de svikligt hava begått mened under förakt för det heliga. 31 Ty det är icke makten hos dem vid vilka man svär, utan det är det rättvisa straffet över dem som synda, som alltid drabbar de orättfärdigas överträdelse.

^a ^b ^c ^d ^e ^f ^g ^h ⁱ ^j