‏ Proverbs 19

Fortsättning av den första samlingen av

salomoniska ordspråk.

1Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre. ^a

2Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.

3En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas

4Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän. ^b

5Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan. ^c

6Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.

7Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet. ^d

8Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka

9Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.

10Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar. ^e

11Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit. ^f

12En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset. ^g

13En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp. ^h

14Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN. ⁱ

15Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger. ^j

16Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.

17Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort. ^k

18Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död. ^l

19Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre. ^m

20Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis. ⁿ

21Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande. ^o

22Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger. ^p

23HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.

24Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen. ^q

25Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap. ^r

26Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son. ^s

27Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap. ^t

28Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.

29Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg. ^u