Tobit 4
Tobit meddelar sin son sin yttersta vilja och giver honom goda råd och förmaningar.
1Samma dag kom Tobit att tänka på de penningar som han hade lämnat i förvar hos Gabael i Rages i Medien. 2Och han sade vid sig själv: »Jag har utbett mig att få dö; borde jag då icke kalla till mig min son Tobias för att yppa saken för honom, innan jag dör?» 3Och han kallade honom till sig och sade: »Min son, när jag är död, skall du begrava mig, och försumma icke att sedan taga vård om din moder. Hedra henne, så länge du lever; gör vad som behagar henne, och bered henne icke någon sorg. 4Kom ihåg, min son, att hon har utstått många faror för din skull, medan hon bar dig under sitt hjärta. Och när hon är död, skall du begrava henne vid min sida i en och samma grav. 5Min son, hav Herren, vår Gud, alltid i dina tankar, och låt dig icke förledas till att synda och överträda hans bud. Öva rättfärdighet i alla dina livsdagar, och vandra icke på orättfärdighetens vägar. 6Ty om du göre sanningen, så skall du hava framgång i allt vad du företager dig. 7Åt alla dem som öva rättfärdighet må du giva allmosor av vad du äger; och när du giver allmosor, gör det då icke med missunnsamt öga. Vänd icke ditt ansikte bort ifrån någon som är fattig; då skall förvisso icke heller Gud vända sitt ansikte bort ifrån dig. 8Äger du mycket, giv då ock allmosor av det myckna du har; om du äger litet, så drag dig icke för att giva allmosor efter måttet av det lilla du har. 9Då samlar du åt dig en god skatt för nödens dag. 10Ty allmosor rädda en människa från döden och bevara henne från att ingå i mörkret. 11Såsom goda offergåvor gälla allmosor inför den Högste, alla dem till godo, som giva sådana. 12Tag dig till vara, min son, för allt slags otukt; och framför allt, tag dig en hustru av dina fäders släkt. Tag icke någon främmande kvinna till äkta, en som icke är av din faders stam; ty vi äro ju söner till profeter. Kom ihåg, min son, huru Noa, Abraham, Isak och Jakob, våra fäder ifrån forna dagar, huru alla dessa togo sig hustrur bland sina egna fränder; de blevo ock välsignade i sina barn, och deras efterkommande skola besitta landet. 13Därför, min son, må du älska dina bröder; och förhäv dig icke så i ditt hjärta över dina bröder och över ditt folks söner och döttrar, att du försmår att taga dig en hustru bland dem. Ty av förhävelse kommer fördärv och mycken olycka, och en odågas liv slutar med armod och stor brist; ja, en odågas liv föder av sig svält. 14Håll icke lönen inne över nätten för någon som arbetar åt dig, utan betala honom den strax. Om du tjänar Gud, skall du få din vedergällning. Hav akt på dig själv, min son, i allt vad du företager dig, och skicka dig väl i all din vandel. 15Vad du själv icke vill att man skall göra dig, det må du ej heller göra någon annan. Drick icke så mycket vin att du bliver rusig, och låt ruset icke bliva din följeslagare på din väg. 16Giv av ditt bröd åt den som hungrar och av dina kläder åt dem som äro nakna. Allt ditt överflöd skall du giva bort såsom allmosor; och när du giver allmosor, gör det då icke med missunnsamt öga. 17Var frikostig med ditt bröd vid de rättfärdigas begravning, men vid syndarnas skall du intet giva. 18Sök råd hos alla dem som äro förståndiga; och när du får ett gott råd, så förakta det icke. 19Lova städse Herren Gud, och bed honom att dina vägar må bliva jämna, och att alla dina stigar och alla dina rådslag må bliva lyckosamma. Ty människor äro allasammans rådlösa, men Herren giver allt gott; och den han vill ödmjukar han, efter som honom behagar. Alltså, min son, kom ihåg mina bud, och låt dem icke utplånas ur ditt hjärta. 20Och nu vill jag berätta för dig om de tio silvertalenter som jag har lämnat i förvar hos Gabael, Gabrias’ broder, i Rages i Medien. 21Frukta icke, min son, därför att vi hava råkat i armod; ty du har en stor rikedom, om du fruktar Gud och avhåller dig från all synd och gör vad som är välbehagligt inför honom.» a , b , c 16,2; 2 Kor 8,12. d , e , f , g , h , i , j , k
Copyright information for
Swe1917