Tob 6 | Swe1917 | STEP | Då upphörde hon att gråta.

‏ Tobit 6

1 Då upphörde hon att gråta.

Resan till Medien.

2 De båda männen färdades nu vägen fram och kommo om aftonen till floden Tigris. Där stannade de över natten. 3 Och ynglingen steg ned i vattnet för att bada. Då sköt en fisk med fart upp ur floden och ville uppsluka ynglingen. 4 Men ängeln sade till honom: »Fatta tag i fisken.» Då grep ynglingen fisken och kastade upp den på land. 5 Ängeln sade ytterligare till honom: »Skär upp fisken, och tag hjärtat och levern och gallan och förvara dem noga.» 6 Och ynglingen gjorde såsom ängeln hade tillsagt honom ,; men fisken själv stekte de och åto.

Sedan drogo de båda vidare, till dess de kommo i närheten av Ekbatana. 7 Då sade ynglingen till ängeln: »Asarias, min broder, vad skola levern och hjärtat och gallan av fisken vara till?» 8 Han svarade honom: »Hjärtat och levern skola användas så: om någon plågas av en demon eller en ond ande, så skall man röka därmed framför den personen, vare sig det är en man eller en kvinna, och då skall plågan upphöra. 9 Men gallan skall man hava till att smörja någon med, som har fått vita fläckar i ögonen, och då skall han bliva botad.»

10 När de nu nalkades Ekbatana, 11 sade ängeln till ynglingen: »Min broder, i dag skola vi taga härbärge hos Raguel. Han är en frände till dig, och han har allenast ett enda barn, en dotter vid namn Sara. 12 Jag vill tala vid honom om att han skall giva henne åt dig till hustru, ty dig tillkommer hennes arv; du är ju den ende mannen i hennes släkt. Flickan är ock fager och förståndig. 13 Så hör mig nu: jag vill tala vid hennes fader, och när vi komma tillbaka från Rages, vilja vi fira bröllopet. Ty jag vet att Raguel, i åtlydnad av Moses’ lag, icke kommer att giva henne åt någon annan man; annars gör han sig skyldig till döden. Nej, det tillkommer dig framför någon annan att mottaga arvet.» 14 Då sade ynglingen till ängeln: »Asarias, min broder, jag har hört att flickan har blivit given åt sju män, men att de allasammans hava omkommit i brudkammaren. 15 Nu är jag min faders enda barn, och jag fruktar, att när jag går in till henne, kommer jag att dö, alldeles såsom de förra. Ty en ond ande har begär till henne, och han gör ingen annan något ont än dem som vilja komma henne nära. Därför fruktar jag att jag också måste dö, och så kommer jag att bringa min fader och min moder med sorg för min skull ned i graven. Och de hava icke utom mig någon son, som skulle kunna begrava dem.» 16 Men ängeln sade till honom: »Kommer du icke ihåg det bud som din fader gav dig, att du skulle taga en hustru av din egen släkt? Så hör mig nu, min broder: hon skall verkligen bliva din hustru. Gör dig inga bekymmer för den onde anden, ty i denna natt skall hon bliva dig given till hustru. 17 När du kommer in i brudkammaren, skall du taga glödande rökelseaska och lägga något av fiskens hjärta och lever på den och röka därmed. 18 Då nu den onde anden känner lukten därav, skall han fly och aldrig mer komma tillbaka. Och när du sedan vill närma dig henne, skolen I först båda stå upp och ropa till den barmhärtige Guden; då skall han rädda eder och bevisa eder -barmhärtighet. Frukta icke, ty hon har varit bestämd åt dig allt ifrån begynnelsen. Du skall rädda henne, och hon skall fara med dig; jag håller ock för troligt att du skall få barn med henne.» När Tobias hörde detta, greps han av kärlek till henne; och hans hjärta fäste sig innerligt vid henne.

^a ^b ^c ^d ^e