Isaiah 32

Det rättfärdiga riket

1En kung ska regera i rättfärdighet
och furstar styra med rättvisa.
2Var man ska då vara som en tillflykt i stormen
och som ett skydd för stormvinden,
som vattenströmmar i ödemarken
och som skuggan av en väldig klippa i ett uttorkat land.
3Då ska de seendes ögon inte slutas,
och de som hör ska lyssna.
4De tanklösa ska förstå och få kunskap,
och de som stammar ska kunna tala flytande och tydligt.
5Dåren ska inte längre kallas ädel
och skurken inte längre respekteras.
6För en dåre talar dårskap,
han är upptagen med det som är orätt,
han agerar gudlöst
och talar lögner om Herren.
Han lämnar den hungrande i sin svält
och låter inte den törstande dricka.
7Skurkens metoder är onda
och han gör upp onda planer
för att förgöra de ödmjuka med lögnaktigt tal,
när de fattiga vädjar om rättvisa.
8Men en ädel människa har ädla planer
och står för det som är ädelt.
9Ni kvinnor som är så sorglösa,
hör på mig!
Ni döttrar som är så säkra,
lyssna på vad jag har att säga!
10Inom drygt ett år kommer ni att darra,
ni sorglösa.
Vinskörden kommer att slå fel,
och frukten uteblir.
11Bäva, ni sorglösa kvinnor,
darra, ni säkra!
Ta av er alla era kläder
och klä er i säcktyg!
12Sörj över era bördiga åkerfält
och över de fruktbara vinstockarna,
13över mitt folks marker,
där törnen och tistlar växer fram,
och över alla glädjefyllda hus
och den muntra staden.
14Befästningen ska överges,
den befolkade staden tömmas.
Ofelhöjden och tornet blir ödemark för alltid,
till glädje för åsnor och betesmark för hjordar,
15tills Anden från höjden utgjuts över oss.
Då ska öknen bli bördig mark
och åkrarna betraktas som skog.
16Rätten ska bo i öknen
och rättfärdigheten leva på det bördiga fältet.
17Rättfärdigheten ger frid,
dess frukt är lugn och trygghet för evigt.
18Mitt folk ska bo på fridfulla ställen,
i trygga hem,
på ostörda viloplatser,
19Men det ska hagla när skogen fälls
och staden jämnas med marken.
20Lyckliga är ni som sår vid alla vatten
och låter er boskap och era åsnor beta fritt.