Lam 4 | SweNUB | STEP | Ack, vad det fina guldet har förlorat sin glans, så matt dess lyster har blivit! Heliga ädelstenar ligger utspridda i gathörnen.

Lamentations 4

Fjärde klagosången om Sions förnedring

1 Ack, vad det fina guldet
har förlorat sin glans,
så matt dess lyster har blivit!
Heliga ädelstenar
ligger utspridda i gathörnen.
2 Hur kan Sions ädlaste söner,
värda sin vikt i guld,
nu betraktas som lerkärl,
som verk av en krukmakares händer?
3 Till och med schakalerna ger di
och matar sina ungar,
men dottern mitt folk har blivit lika grym
som strutsarna i öknen.
4 Dibarnets tunga klibbar fast
vid gommen av törst,
barnen ber om bröd,
men ingen ger dem något.
5 De som förr ätit delikatesser
tynar bort på gatorna.
De som vuxit upp i purpur
ligger nu på sophögar.
6 Mitt folks skuld
är större än den som Sodom bestraffades för,
då förödelsen kom över staden på ett ögonblick,
utan att någon rörde sin hand. ^{▼▼Grundtextens innebörd i versens sista del är osäker.}
7 Hennes furstar var renare än snö,
vitare än mjölk,
deras kroppar var rödare än korall,
deras gestalt ^{▼▼Det hebreiska ordets betydelse är osäker.} som safir.
8 Nu är deras väsen svartare än sot.
Man känner inte igen dem på gatorna.
Deras hud stramar kring benen,
den har blivit torr som trä.
9 De som dödades av svärd fick ett bättre öde
än dessa som dör av svält,
tynar bort och plågas av hunger
i brist på åkerns gröda.
10 Godhjärtade mödrar
har med egna händer
kokat sina barn till mat åt sig själva
när mitt folk gick under.
11 Herren har gett fullt utlopp åt sin förbittring,
utgjutit sin brinnande vrede.
Han har tänt en eld i Sion
som har förtärt staden till grunden.
12 Inga kungar på jorden,
ingen i hela världen,
skulle ha trott att en fiende eller ovän
kunde komma in genom Jerusalems portar.
13 För hennes profeters synder,
på grund av hennes prästers skuld
har det skett,
för de utgöt de rättfärdigas blod därinne.
14 Blinda irrar de omkring på gatorna,
så fläckade av blod
att ingen vågar
röra vid deras kläder.
15 ”Bort härifrån! Oren!”
ropar man till dem.
”Bort härifrån! Bort härifrån! Rör dem inte!”
De flyr och irrar omkring, och bland folken säger man:
”Här får de inte stanna.”
16 Herren själv har skingrat dem,
han vill inte mer ha med dem att göra.
Man visar ingen respekt för prästerna,
ingen nåd gentemot de äldste.
17 Våra ögon har svikit oss,
när vi förgäves har spanat efter hjälp,
sett från våra torn efter ett folk
som ändå inte kunde rädda oss.
18 Man följer våra steg,
så att vi inte kan gå ut på våra gator.
Vårt slut är nära. Våra dagar är räknade.
Vårt slut har kommit.
19 Våra förföljare är snabbare
än örnar i skyn.
Över bergen har de jagat oss
och lurpassar på oss i öknen.
20 Vår livsande, Herrens smorde,
fångades i deras snaror,
han, i vars skugga vi hade tänkt
att vi skulle få leva bland folken.
21 Gläd dig bara och jubla, du dotter Edom,
som bor i landet Us.
Också till dig ska bägaren räckas.
Du ska bli drucken och naken.
22 Ditt straff är avtjänat, dotter Sion,
din förvisning ska ta slut.
Men din missgärning ska han straffa, dotter Edom,
han ska avslöja dina synder.