Luke 20:9-19

Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård

(Matt 21:33-46; Mark 12:1-12)

9Sedan berättade han för folket denna liknelse:”En man planterade en vingård och arrenderade ut den till några lantbrukare medan han själv reste bort för en längre tid. 10När det så blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans. Men de överföll tjänaren och skickade tillbaka honom tomhänt. 11Ägaren sände då en annan tjänare, men han blev misshandlad och förolämpad och skickades iväg tomhänt. 12Också en tredje tjänare sändes dit, men även honom slog de blodig och kastade ut.

13’Vad ska jag göra?’ sa ägaren.’Jo, jag sänder min egen älskade son. Honom visar de väl respekt för.’

14Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra:’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’ 15Så släpade de ut sonen ur vingården och dödade honom.”

”Vad ska nu vingårdsägaren göra med dem?” frågade Jesus.
16”Jo, han kommer själv dit och dödar dem och ger sedan vingården till andra.”

När de hörde detta, sa de:”Nej! Det får aldrig hända!”

17Men Jesus såg på dem och sa:”Vad betyder då det som står skrivet:
’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
har blivit en hörnsten.’
Se Ps 118:22. Jesus förklarar här att profetiorna om Messias handlar om honom.

18Var och en som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.  ”

19De skriftlärda och översteprästerna ville arrestera Jesus genast, men de var rädda för folket. De förstod att det var dem han syftade på i liknelsen.
Copyright information for SweNUB