Mar 5:22-43 | SweNUB | STEP | kom en synagogföreståndare som hette Jairos dit. Så fort han fick syn på Jesus, föll han ner framför honom

Mark 5:22-43

22 kom en synagogföreståndare som hette Jairos dit. Så fort han fick syn på Jesus, föll han ner framför honom 23 och vädjade:”Min lilla dotter håller på att dö. Jag ber dig, kom och lägg händerna på henne så att hennes liv kan räddas.” 24 Jesus gick genast med honom, följd av mycket folk som trängde på från alla håll.

25 Där fanns också en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. 26 Hon hade plågats mycket och behandlats av många läkare, men trots att hon gjort slut på allt hon ägde, hade hon inte blivit bättre, utan snarare sämre. 27 Nu hade hon hört om Jesus och trängde sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde vid hans mantel, 28 för hon sa:”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.” 29 Och så snart hon rört vid honom, stannade blödningen och hon kände att hon var befriad från sitt lidande.

30 Jesus märkte genast att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om och frågade:”Vem rörde vid mina kläder?”

31 Hans lärjungar sa till honom:”Folk tränger ju på från alla håll, självklart måste någon ha rört vid dig!” 32 Men Jesus såg sig omkring för att få reda på vem som hade gjort det.

33 Kvinnan blev förskräckt, ^{▼▼Jfr Matt 9:22 med not.} eftersom hon visste vad som hade hänt med henne, men hon kom darrande fram och föll ner för Jesus och berättade hur allt hade gått till. 34 Då sa Jesus till henne:”Min dotter, din tro har gjort dig frisk ^{▼▼Den grekiska verbformen kommer från samma ord som rädda, frälsa.}. Gå i frid! Bli helad från ditt lidande!”

35 Medan Jesus fortfarande talade, kom det en budbärare från synagogföreståndarens hus och meddelade:”Din dotter har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.” 36 Men Jesus brydde sig inte om deras ord, utan sa till synagogföreståndaren:”Var inte rädd! Tro bara.” 37 Sedan lät han bara Petrus, Jakob och Johannes, Jakobs bror, följa med.

38 När de kom fram till synagogföreståndarens hem, såg Jesus en upprörd skara som grät och klagade högljutt. 39 Och han gick in till dem och sa till dem:”Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover.” 40 Då hånskrattade de åt honom, men han körde ut dem allihop och tog med sig flickans föräldrar och lärjungarna och gick in i rummet där flickan låg. 41 Så tog han flickan i handen och sa till henne:”Talita koum! ^{▼▼Talita koum är arameiska, ett av de språk som talades i Israel på den här tiden, och antagligen Jesus och lärjungarnas modersmål. Sannolikt kunde de flesta av dem dessutom hebreiska och grekiska och möjligen latin.}” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, ställ dig upp!) 42 Och flickan, som var tolv år gammal, reste sig genast upp och började gå omkring. De blev mycket häpna, 43 men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt. Sedan sa han åt dem att ge flickan något att äta.