Deu 9:7-21 | SweNUB | STEP | Kom ihåg och glöm aldrig hur du gång på gång gjorde Herren , din Gud, vred i öknen! Från den dag du lämnade Egypten ända tills nu har ni varit upproriska mot honom.

Deuteronomy 9:7-21

Guldkalven

(2 Mos 32:1-35)

7 Kom ihåg och glöm aldrig hur du gång på gång gjorde Herren, din Gud, vred i öknen! Från den dag du lämnade Egypten ända tills nu har ni varit upproriska mot honom. 8 Ni gjorde honom rasande vid berget Horeb ^{▼▼Se not till 1:1,2.}. Han var så vred att han var beredd att utplåna er allihop. 9 När jag gick upp på berget för att ta emot stentavlorna, tecknet på det förbund som Herren ingått med er, blev jag kvar där i fyrtio dagar och fyrtio nätter och jag varken åt eller drack under hela denna tid. 10 Herren gav mig de två stentavlorna där han med sitt finger skrivit upp budorden som han talade den dag då ni var samlade runt berget och Herren talade till er ur elden. 11 Efter de fyrtio dagarna och nätterna gav Herren mig de två stentavlorna, förbundets tavlor.

12 Herren sa sedan till mig att skynda mig ner från berget, eftersom folket som jag hade lett ut ur Egypten hade gjort något förfärligt och redan vänt sig bort från den väg han befallt dem att gå och gjort sig en avgud av gjuten metall.

13 Herren fortsatte:”Jag ser att detta folk är motspänstigt. 14 Låt mig vara ensam nu så ska jag förgöra dem! Jag ska utplåna deras namn från jordens yta. Men av dig ska jag göra ett mäktigt folk, större än vad de skulle ha blivit.”

15 Jag gick ner från berget som fortfarande var täckt av eld. De båda förbundstavlorna höll jag i mina händer. 16 Jag fick då se den avgudakalv som ni i er fruktansvärda synd mot Herren, er Gud, hade tillverkat. Så snabbt hade ni vänt er bort från den väg Herren befallt er att gå! 17 Jag tog tavlorna med båda händerna och krossade dem mot marken och slog sönder dem framför ögonen på er. 18 Sedan låg jag inför Herren i ytterligare fyrtio dagar och nätter utan bröd eller vatten för all den synds skull ni hade begått, när ni gjorde det onda inför Herren och väckte hans vrede. 19 Jag darrade av skräck inför Herrens vredesglöd för Herren var beredd att utplåna er. Men han lyssnade på mig också den gången. 20 Även Aron var i stor fara, eftersom Herren var så vred på honom. Men jag bad också för honom. 21 Sedan tog jag er synd, kalven ni hade gjort, och smälte ner den i elden och krossade det till pulver som jag kastade i bäcken som rann ner från berget.