Matthew 14:22-33

Jesus går på vattnet

(Mark 6:45-51; Joh 6:16-21)

22Genast efter detta bad Jesus sina lärjungar att sätta sig i båten och åka i förväg över till andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket började vandra hemåt. 23Och sedan han gjort det, gick han upp på ett berg för att be. Där var han sedan ensam när det blev kväll.

24Under tiden hade båten råkat i svårigheter långt ute på sjön. Det blåste upp, och båten kämpade mot vågorna i motvinden. 25Strax innan det började ljusna kom sedan Jesus till dem, gående på vattnet. 26Då hans lärjungar fick se honom gå på sjön blev de förskräckta, för de trodde det var ett spöke, och de skrek av rädsla.

27Men Jesus talade genast till dem och sa:”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.”

28Då svarade Petrus honom:”Herre, om det verkligen är du, så säg till mig att komma till dig på vattnet.” 29”Ja”, sa Jesus.”Kom!”

Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus.
30Men när han såg hur det blåste blev han rädd och började sjunka.”Rädda mig, Herre!” skrek han. 31Och genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom.

”Så lite tro du har!” sa Jesus.”Varför tvivlade du?”
32Sedan steg de i båten, och i samma stund lade sig vinden. 33De som var i båten föll då ner för Jesus och sa:”Du är verkligen Guds Son!”
Copyright information for SweNUB